Dagboksanteckningar
Det finns en skogstjärn på vårt hemman i Åsele som jag har besökt ända sedan jag var ett förskolebarn. Under somrarna, från det att jag var åtta, gick jag dit varenda dag. Då var jag en samlare. Jag plockade tjukor från gamla björkar och gjorde troll. Håret var format av vitmossa. Och så fångade jag grodyngel. Det gick till så här: Jag hade ett långt plaströr, ett sådant som användes när man drog in el i hus (pappa var byggnadssnickare). Jag stoppade ner den ena änden i tjärnens mörka vatten och sög på den andra. När jag fick "napp" i munnen spottade jag försiktigt ut grodynglen i en medhavd läskflaska fylld med vatten från tjärnen. Sedan tog jag hem dem och skötte om de i en stor zinkbalja tills de fick armar och ben. Då fick de återvända till tjärnen. Nu blir det inte så ofta, men varje gång jag är där tänker jag att det är världens vackraste plats. Ibland går jag barfota i den mjuka mossan, ibland lägger jag mig ner och tittar på trädtopparna. Det låter kanske woke eller...
